Lönnroth, Lars, Geijerarvet. En släkthistoria om dikt och galenskap. Atlantis 2019. 288 s.
”Var Geijerarvet en välsignelse eller en förbannelse eller kanske bådadera? Och hur har jag själv formats av detta arv?” Den frågan ställer sig författaren på en flik av bokens omslag. Lars Lönnroth är professor emeritus i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet och själv ättling till den store Erik Gustaf Geijer och ett blad på det stora släktträdet.
Erik Gustaf Geijer (1783–1847) är en betydande person i Sveriges kulturhistoria, en av giganterna. Han har satt djupa avtryck som diktare, historiker, musiker, filosof, akademiledamot och liberal föregångsman. Litteraturen om honom är omfattande. Hans födelseplats, Geijersgården i Ransäter, är ett värmländskt besöksmål. Han har sitt eget sällskap, Geijersamfundet. Han står staty utanför universitetet i Uppsala, där han hade sin verksamhet som professor i historia.
Vad är då ”Geijerarvet”? Läsaren kan konstatera att ingen av Erik Gustafs ättlingar kom att bära släktnamnet Geijer. Sönerna dog alla barnlösa och de som blev hans efterkommande, nu i flera generationer, härstammar alla från enda dottern, den högt begåvade Agnes Geijer, gift med Adolf Hamilton, landshövding i Uppsala. Genom henne fördes ”Geijerarvet” vidare. Hon var en samlande kulturpersonlighet, som vårdade sig om arvet efter sin store far och lät det gå vidare till barn och barnbarn.
Men det finns en annan och mer tragisk sida av ”Geijerarvet” än den kulturella. Inte så få av hans ättlingar har drabbats av psykisk ohälsa. Det har i flera fall inneburit vård på anstalt och till och med självmord.
Mest drabbade tycks kvinnorna inom släkten varit, många av dem högt begåvade och kreativa. Ett känt exempel är Agnes von Krusenstjerna, men det finns många fler. Av Agnes Geijers barn kan nämnas Anna Hamilton-Geete, författare till den mycket lästa och populära I solnedgången, en s.k. romantiserad biografi i fyra delar.
Böckerna finns förstås att låna på bibliotek men har också digitaliserats för Projekt Runeberg och kan läsas gratis på nätet. Genom dessa böcker gick det litterära arvet vidare inom släkten men också till en stor läsekrets utanför.
En bror till Anna Hamilton-Geete var Hugo Hamilton, som gjorde både ekonomisk och politisk karriär. Genom sitt gifte blev han ägare till Högfors bruk och herrgården med samma namn i Västmanland. Herrgården blev en samlande plats för släktens yngre generationer, där man tillbringade roliga skollov med teater och upptåg. Hugo Hamiltons originella verser och ordlekar med egensinniga illustrationer av troll och andra väsen gavs ut i bokform. I det offentliga Sverige nådde Hugo Hamilton högt: riksdagsman, senare talman i första kammaren och därefter landshövding i Gävle. Men den tragiska delen av Geijerarvet drabbade också honom: hans ena dotter tog sitt liv under uppseendeväckande former, den andra vårdades på mentalsjukhus. Ende sonen Adolf Hamilton deltog som officer på den vita sidan i finska inbördeskriget och blev där känd för vad som idag skulle kallas krigsförbrytelser gentemot den röda sidan. Han dog kort efteråt i spanska sjukan. Hugo Hamiltons Dagböcker och Hågkomster finns utgivna och är mycket läsvärda.
Av Hugo Hamiltons barn kom den ogifta dottern Florence, Florrie Hamilton, liksom Agnes Geijer på sin tid att bli den samlande person som till släktens yngre generationer förde vidare det kulturella arvet efter den store anfadern. Hon utbildade sig till konstnär och förblev ogift. Lars Lönnroth menar att hon var den som efter Agnes Geijer var den som betydde mest för att föra det kulturella arvet vidare.
En annan dotter till Hugo Hamilton var Agnes Lagercrantz, mormor till författaren Lars Lönnroth. Även i hennes generation och följande drabbas särskilt kvinnorna av psykisk ohälsa, ibland så allvarligt att de måste vårdas på sjukhus. Författaren m.m. Olof Lagercrantz var ett av hennes barn och bland hans ättlingar finns flera nutida kända kulturpersonligheter som skådespelaren Marika och författaren David Lagercrantz.
Det finns många kända namn att upptäcka i Lars Lönnroths bok, även ingifta personer. Det är intressant att läsa hur oense han är med sin morbror Olof, när det gäller Carl Lagercrantz som här får en riktig Ehrenrettung av sitt sentida barnbarn.
Bokens undertitel om ”galenskap” ger inte något säkert svar på hur denna uppenbarligen ärftliga sjukdom drabbat släkten Geijer. Man har menat att den härrör från släkten Lilljebjörn, men något svar finns förstås inte att få. ”Geijerarvets” konstnärliga och intellektuella sida skulle således komma från släkten i Ransäter medan ”galenskapen” komma från Erik Gustafs hustru Anna-Lisa Lilljebjörn.
Boken är full av intressanta namn och aha-upplevelser. Till läsarens hjälp att hänga med bland alla namn finns ett litet stamträd i bokens början. Det är mycket användbart trots sitt enkla utseende och det gör det lätt att hänga med bland generationerna. En verkligt läsvärd bok!
Eva Fredriksson
Wermlandiana 3–4 2019

 

 

Sju linjer